Stockholms Manhattan i Sickla för en sekund

I fredags gick jag till Ica för att köpa lunch. Ingen annan hade kommit till jobbet än, så istället för att fika gick jag redan vid nio. Jag köpte ett paket färdigstekt kyckling, ett paket färska blåbär, en fryst färdigrätt, ett paket torkade svarta bönor och en stor kartong med gillebollar (som Delicatobollar fast mindre och inte tillverkade av Delicato). På grund av plastskatten valde jag att inte köpa en plastpåse. Istället tog jag bara allt i famnen. 

Jag balanserade sedan in på McDonalds, dom ligger precis över gången från Ica, för att köpa frukost. Eftersom jag köpte att ta med så fick jag min McMuffin och mitt paket lättmjölk nedstoppat i en handtagslös papperspåse. Det passade perfekt. Jag packade upp min frukost och stoppade ner mina matvaror från Ica. Efter att ha ätit min McMuffin och druckit min mjölk, i solen på en bänk utanför Sickla köpkvarter, gick jag tillbaka mot jobbet. Då papperspåsen var handtagslös fick jag ta även den i famnen, men det var i alla fall betydligt lättare än att famna grejerna lösa var för sig. I min andra hand bar jag min take away-kaffekopp.

Jag kände mig som en framgångsrik amerikanare. De porträtteras alltid så. Med händerna fulla. Balanserandes och på väg någonstans. Alltid mobiltelefonen pressad mellan örat och axeln. Mitt i karriären. Kaffet i ena handen, ett filmmanus i den andra. På språng! Och så den handtagslösa papperspåsen. Så som de alltid har i USA! Sen började take away-kaffekoppen att läcka och illusionen sprack. Jag jobbar med pulsdragare på Atlas Copco i Sickla.