Rotsaker och räntor

Idag var Henrik här och hälsade på. När han kom var jag i full färd med att såga ner en buske. Vi pratade om träd som ska tas ner och träd som vi inte visste vad de var. Han hade också mycket att säga om renovering och upplägg av bolån.

Om man delar sitt lån på fyra delar kan man ha alla bindningstider samtidigt, sa han. Ett bundet på ett år, ett på två, ett på tre och ett rörligt. Henrik visade ett stort Excel-ark som han hade skapat. Där illustrerades bankens genomsnittsränta över tid, jämfört med den ränta som banken erbjöd Henrik och hans sambo. "Man får vara beredd på att bli grundlurad när man går till banken, men med det här dokumentet kan jag trycka till dem litegrann i alla fall", sa Henrik. Sen åkte han och simmade.

När han hade åkt spettade jag upp en annan buske ur jorden. Jag fick lägga in Anakin i hallen för han störde ett fågelpar. Sen gick jag ner i källaren och tränade rumänska marklyft med extra gummibandsmotstånd. Efter en dusch gick jag till affären. Det regnade ute. Vid godishyllan kände jag mig väldigt hungrig. Utan att ha ätit något kände jag mig mätt när jag kom hem. Finns det ett visst hungerferomon som de sprutar ut på COOP för att skapa köphets? Vissa konspirationsteoretiker tror det. 

Min vegetariska Maria är bortrest så ikväll ska jag äta riktiga hamburgare. Mindre stereotyp än så är jag inte.

So what?

Råkade kolla lite på en dokumentär om berget K2 och de coola killarna och tjejerna som går upp där. "Det är fler människor som har varit i yttre rymden än som har varit på toppen av K2", säger rösten. Ok? Antalet människor som varit på K2 är högre än antalet som har stått som ägare till Volvon som vi har lånat av Pontus. Det betyder inget...

Om alla ville riskera livet på K2 skulle det vara betydligt fler toppbesökare, men det är helt enkelt bara så att alla inte lever med en önskan om att gå upp där. Precis som alla inte lever med en önskan om att äga en blå Volvo S70 GLT från 1998... 

Jag har varit i Pakistan.